sömnlöst.

Jaha, då har man legat vaken i en och en halv timme. Lex skulle äta halv sex och sen tyckte tydligen hjärnan (och lite kroppen) att det var slutsovet. Suck. Ingen bra start på årets sista dag. En dag som kommer vara lång och säkerligen intensiv. Suck igen.

Jag hoppas verkligen Lex hade tänkt sova sin förmiddagslur idag. Han brukar nämligen strunta i att sova på dagarna. Framförallt de gånger då jag har möjlighet att sova. Men idag får han fan se till att sova för annars stannar jag hemma ikväll och firar in det nya året ensam (med honom naturligtvis) för jag orkar inte vara social och trevlig om jag knappt sovit någonting.

Och visst, nog kan jag försöka sova en stund nu, om det inte vore för att hjärnan är vaken, Elton snarkar och Lex bökar i sömnen. Plus att Elton säkert vaknar snart och eftersom Micke har varit den som klivit upp de senaste mornarna känns det nästan lite min tur. Återigen suck.

jul i två dagar.

Julen är över och nu är det bara tre dagar kvar av 2016. Helt galet så fort det ändå har gått.
Julen blev som vanligt full rulle. Julafton i Bergsviken med Mickes familj och min mamma och juldagen här hos oss med min familj. Två dagars intensivt firande. Men det har blivit lite tradition med intensiva jular. Kanske inte så konstigt när man har barn.

Nu väntar vi på nyårsafton, som vi ännu inte har några planer för. Det kommer väl bli lika intensivt som julen, men det positiva är att det bara blir en dag och inte två.

Annars då? Ja, livet rullar på. Har idag gjort den sista inlämningsuppgiften i Palliativ-kursen så nu har jag bara den muntliga redovisningen kvar. Hoppas att nästa kurs är lika enkel, men med tanke på att det är på gymnasienivå så är det nog inga problem att fullfölja den kursen heller.

Jaja, jag kände att det var dags att knåpa ihop någon mening om det är någon läsare kvar. Kommer kanske ett inlägg med en sammanfattning av detta år vid ett senare tillfälle. Det beror helt och hållet på om jag kommer ihåg att skriva ett eller inte.

det går ibland.

Klarade precis av en läggning utan Mickes hjälp. Låter kanske inte som någon vidare bedrift, men i min värld är det fan medalj på det.

Har hela dagen försökt tänka positivt och tagit djupa andetag istället för att som tidigare höja rösten. Det har väl gått så där men små, små bebissteg framåt är bättre än älgkliv bakåt.

Nu ska jag dock eventuellt förstöra lugnet genom att flytta Lex till våran säng. Han fick somna bredvid Elton (till storebrors stora glädje) men jag måste gå i duschen och det går inte att lämna honom bredvid sin storebror då denne är en snurrare av högsta rang...

Oj problemet löste sig själv eftersom Lex vaknade och kräktes. Måste ju dock söva om honom så jag hinner med den där duschen för sängen ska renbäddas och jag vill inte lägga mig där i det skick jag är i nu. Usch!

Avslutar med en fråga (om det är någon läsare kvar), ni som har barn i samma ålder som Elton (4 för er som inte vet) hur gör ni när det ska städas? Han städade litegrann men sen vägrade han och legobitarna har belägrat hans golv!? Jag blir tokig!

ljuspunkter.

Nu har jag i alla fall öppnat upp bloggen för världen (eller åtminstone de som såg min post på facebook och de som följer mig på twitter), så hej, hej på er! Kul att ni vill läsa och ta del av min fantastiska vardag. Som kan tyckas vara väldigt negativ, men det finns ljuspunkter det är bara det att det är de dåliga sakerna jag behöver ventilera.

Hursomhelst kan jag skriva om någonting gladare och det är att Lex åt först halv sju imorse. Han somnade dock strax efter midnatt efter en kväll med mycket skrik och ätande. Efter matpausen på morgonen somnade jag och han om och sov till tio i nio. Då började magen knorra och Elton vaknade. Att Elton sov så länge är väldigt ovanligt men han var trött. Det har varit många sena kvällar och tidiga morgnar, så det var behövligt för honom.

Och både han och jag är väldigt beroende av sömn så vi är lite gladare båda två. I alla fall för stunden. Hade tänkte göra någon slags utomhusaktivitet idag då det inte är så kallt ute och han behöver lite aktivering om vi inte ska börja gå varandra på nerverna. Micke är iväg och gör lite jobb hos en kompis och det brukar ju inte vara en bra kombination att lämna mig ensam med barnen, men jag ska fan i mig lära mig och bli bättre för jag måste väl ändå kunna vara hemma själv med mina egna barn?!

Nåväl, ska plugga lite till medan Lex sover och Elton ser på tv. Sedan är det utomhusaktivitet som står på agendan och jag tror jag ska göra den stora lycklig och fara till Norrstrand för lite spark på isen. Han älskade det i fjol så det är ju bara hoppas känslorna är desamma i år.

den där jävla otillräckligheten.

Elton gråter efter pappa (som inte är hemma) och när jag frågar om det beror på att mamma bara är irriterad och arg, nickar han till svar.

Jaha, det spär ju inte alls på det dåliga samvetet. Verkligen inte alls. Suck.

Och Lex har en sån där kväll som han nästan jämt har, han äter typ hela tiden och där emellan är han nästintill otröstlig.
Men som jag sagt till vissa så har jag nästan hellre såna här kvällar och nätter då han sover bra och bara äter en gång.

Men dessa kvällar är alltid som värst när jag är ensam hemma med pojkarna. Säkert känns som de värre just för att jag känner mig så jävla otillräcklig.

Jag hoppas verkligen att solen börjar skina här hemma snart för jag känner mig verkligen som en jävla satmara.

moment 22.

Lika illa som jag fungerar utan sömn är det under stress. Stresstålig är en egenskap som jag verkligen inte är. Och skulle dessa två hamna samtidigt (vilket de gör hela tiden nu) blir det helt kaos. Måste börja försöka tagga ner. Ta ett djupt andetag varje gång jag känner att det blir för mycket. Det hjälper verkligen inte att bli arg på småsaker för då blir jag bara mer irriterad.

Lever i ett jävla moment 22 just nu alltså. Fy fan. Bara hoppas det blir bättre. Micke ska vara pappaledig ett par veckor från och med nästa vecka så då är vi hemma båda två och då kanske det blir lite lättare att handskas med saker och ting när jag slipper ta allting själv.

Suck. Jaja, måste försöka få Lex att somna så jag också får sova lite för ögonen är inte lätta att hålla öppna. Men de senaste förmiddagarna har det varit lite si och så med sömnen för den lille så vi får väl se hur detta blir.

kärlek övervinner allt.

Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig utan att låta helt jävla psycho. Men jag håller på att bli galen. Bokstavligt talat. Det här skrikandet och gormandet gör mig helt jävla knäpp.

Alltså jag älskar mina barn. Över allt annat. Men ibland vill jag bara lämna allting och försvinna. Gå ut ur huset och bara gå. Gå tills jag inte orkar mer. Men kärleken jag känner för mina söner gör att det stannar vid en tanke. Tack och lov.

De här sex veckorna som gått sedan Lex kom till världen har varit så jävla upp och ner. Jag fungerar verkligen inte utan sömn och jag mår sjukt jävla dåligt över hur jag handskas med saker och ting.

Framförallt mår jag dåligt över hur jag beter mig mot Elton. Precis som jag befarade hamnar han i skottlinjen för alla mina jävla utbrott. Han är i trotsen och testar gränserna hela tiden, jag är väldigt medveten om det men att skrika och gorma på honom VARJE JÄVLA DAG gör ingenting bättre.
Ser på honom att han mår dåligt också för att jag är en jävla skitmorsa.

För en dålig mamma är jag. Fruktansvärt dålig. Om jag sparat alla tårar jag fällt de senaste sex veckorna skulle jag kunna släcka törsten hos en hel del. Jag gråter för att jag är trött, jag gråter för att jag mår dåligt över mitt beteende gentemot Elton och jag gråter för att jag känner mig sämst i hela världen.

Hur i helvete klarar alla andra flerbarnsmammor av det? Är det bara jag som balanserar på randen till vansinne?

Vissa stunder vill jag inte ens titta på mina barn. Men det är bara för att jag då blir påmind om hur jävla sämst jag är.

Fan, nu blev det rätt negativt det här och det speglar ju i och för sig mina känslor just nu, men för att försöka hitta någonting positivt att fokusera på så är jag som sagt glad att kärleken jag känner för mina barn är starkare än någon annan känsla som passerar inom mig.