Ta farväl.

För snart tretton år sedan träffade jag en liten, rund och go kvinna från Jutis. Vi möttes på Ica Kvantum och även om jag hade hört så mycket om henne var detta första gången som vi sågs på riktigt. Hon såg inte ut som jag hade tänkt mig efter alla historier, men det gör folk oftast inte. Jag brukar ha en helt annan bild efter att bara ha hört talas om människan.

Hursomhelst, denna kvinna presenterade sig som "mormor". Det tog någon månad till innan jag ens fick veta vad hon hette på riktigt. Men eftersom min egen mormor lämnade oss för över tjugo år sedan tänkte jag att det kanske var okej att kalla denna kvinnan "mormor" även fast vi inte var släkt på något vis alls.

Jag frågade henne en gång om detta och hon hade ingenting emot det. Hon gav mig en kram och skrattade. Eftersom hon nådde mig knappt lite armhålan blev kramarna extra mysiga på något sätt. Då jag varit med i den här familjen/släkten så pass länge har det aldrig känts obekvämt eller konstigt att vara och hälsa på mormor. Jag har varit hos henne utan att någon annan varit med och det har känts lika naturligt som om det vore min egen mormor. 

Idag är vi samlade för att för sista gången ta farväl. Farväl till "mormor". Kvinnan som format människor som jag tycker så ofantligt mycket om. Det är hon som är urmodern till den släkt jag är ingift i. Det känns konstigt att hon inte längre finns med oss. Det är med sorg i mitt hjärta jag måste inse att jag förlorat ännu en mormor. 

Vila i frid fantastiska Kerstin. Vi är många som sörjer att du inte längre finns bland oss! 

snart ny vecka.

Den här veckan har verkligen varit skit. Började med migrän måndag och sen magkatarr tisdag. Tack och lov blev det inga fler krämpor men veckan återhämtade sig aldrig. Nu är det fredag och helgen står för dörren. Har tagit semester (tog det för längesen på grund av Mickes gamla jobb, men behöll den trots att jag egentligen inte behöver vara ledig) så den är fullproppad med kuliga saker. Men just nu känns det som att jag vill strunta i allting och bara vara hemma och sova.

Lex är inne i den roliga fasen där han äter sisådär och med det även sover sisådär. Han sover oroligt (dock inte i natt) och vaknar alldeles för tidigt. Sedan är han grinig hela dagen. Vi försöker även dra ner på vilan under dagarna eftersom det kan ta uppemot 1,5 timme innan han somnar på kvällarna. Vilket leder till att allting blir i ofas. Jag vet inte hur jag ska få honom att äta ordentligt för det spelar ingen roll om han får det han vill (oftast pasta och köttbullar) för han äter ändå inte ordentligt.

Och jag vet att det brukar lösa sig så småningom men när man är mitt i fasen är det bara skit. Jag fungerar inte utan sömn. Jag blir på dåligt humör och det går naturligtvis ut över mina barn. Försöker verkligen att inte ta ut allting på dem men det är som att det svartnar för ögonen och allt sunt förnuft flyger ut.

Elton däremot är inne i en bra period matmässigt. Han äter superbra (även fast jag får påminna honom att äta för att han glömmer bort sin mat, beror i och för sig på att han ser teve samtidigt och det kanske inte är så bra, men det blir så) och sover ändå bra också. Dock är det svårt för honom att få sova på mornarna då Lex vaknar och han har ingen aning om hur man är tyst.

Sedan är det då den tredje pojken i den här familjen. Eller mannen snarare. Han kom hem igår (tjoho) men av någon anledning glömmer jag bort att han snarkar och att det inte alls är så kul att han ska sova med mig. I natt var det han som väckte mig och sedan hann jag aldrig somna om innan Lex vaknade och nu är det ingen idé att göra något insomningsförsök för nu är det dags för frukost och skola för den stora. Jag själv börjar inte jobba förrän 16 så kanske att jag får tid för en liten powernap under dagen, men det är ju alltid så mycket som ska göras hela tiden så vi får väl se.

Vilket riktigt gnällinlägg, men det är ganska skönt att få skriva ner allting även om det inte är någon som läser. Det är lite som att nu har jag skrivit ner det så då kan jag gå vidare.

Kesobröd.

Jag var duktig i dag och bakade bröd. Kesobröd för att vara exakt. Det blir  så saftigt och gott. Mums!

Jag delar med mig av receptet ifall någon fler vill utsätta smaklökarna för någonting mumsigt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
6 ägg
250g keso (en liten burk)
6 msk kokosmjöl
8 msk mandelmjöl (är man nötallergiker kan man ta 5 msk kokosmjöl istället)
2 msk fiberhusk
4 tsk bakpulver
En halv påse brödkrydda
2 msk deodoriserat kokosfett eller annan neutral olja (har ingen aning om vad "deodoriserat" betyder men jag använder mig av kokosfett)
2 nypor salt
ca 0,5 dl solrosfrö

Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda ihop de torra ingredienserna först och mixa sedan ägg och keso (det blir bäst med en stavmixer då en vanlig visp inte smular sönder kesokornen).
Fördela degen i en bakplåtsklädd plåt. Strö eventuellt över vallmofrön/sesamfrön/flingsalt.
Grädda mitt i ugnen ca 10-15 minuter.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

(Receptet är ursprungligen från 56kilo.se)

nytt jobb.

Har som vanligt glömt bort att jag ska vara duktig och blogga oftare. Men jag skyller på att det är så mycket hela tiden som upptar mina tankegångar. Men nu är jag i alla fall här och det blir ett snabbt inlägg för magen vill ha mat. Typ för en timme sedan helst, men Lex är inne i någon fas där han vägrar slappna av och sova på kvällarna. Det kan ta upp mot en och en halv timme vissa kvällar innan han får se sig besegrad av sömnen. Och visst det funkar väl så länge både jag och Micke är hemma, men Micke är ju i Gällivare på veckorna (han började om igår efter att ha varit ledig i två veckor) så jag är helt ensam om detta, vilket leder till att Elton får klara sig ganska mycket själv på kvällarna. Känns väldigt tråkigt men det finns ingenting att göra och Elton förstår ju situationen tack och lov.

Hursomhelst, hade ju tänkt att det skulle bli ett kort och snabbt inlägg. Det jag skulle meddela var att jag fått nytt jobb. Tjoho! Chefen på 3A ringde för någon vecka sedan (när jag mådde som sämst på jobbet och precis hade bestämt mig för att sjukskriva mig på grund av att jag hade tappat all energi och motivation genom allt som hänt på jobbet) och erbjöd mig ett vikariat på sex månader.

Jag är så sjukt jävla glad över detta så ni vet inte. Redan 4 februari börjar jag vilket betyder att jag endast behöver jobba 14 arbetspass till. Sedan har jag även bestämt mig att vad som än händer efter de här sex månaderna (förhoppningsvis får jag ju förlängt såklart) så kommer jag inte återvända till Roknäsgården. Jag känner att jag har gjort mitt där och det känns som att det är diverse broar som har blivit brända av diverse folk. Så 1 februari blir min sista dag på Roknäsgården. 

Nu måste jag gå och ge magen någonting ätbart för den är inte kul. Micke hann ringa precis i början av detta inlägg så jag var tvungen att ta en paus vilket förlängde min hunger. Jaja, nu ska jag avsluta. Adjö!

nya siffror.

(Det här inlägget påbörjades för någon dag sedan men jag blev avbruten och sedan har jag glömt bort att jag skulle fortsätta skriva. Men nu kom jag ihåg det, så då får ni läsa det några dagar senare istället.)

Tänkte att det skulle vara på sin plats att redovisa lite nya siffror eftersom det var snart tre månader sedan. Jag kan väl inte säga att jag har varit så nitisk som jag var för ett år sedan. Men jag hade några kilon till att gå ner då än nu. Har slarvat ganska mycket med maten den senaste tiden och det känns sådär, men på något sätt har jag ändå lyckats hålla mig inom rimliga gränser. Har dock inte räknat kalorier sedan före jul eftersom jag inte idats och samtidigt känner jag att jag gått ner och framförallt syns det. Det viktigaste är nog ändå att jag mår lite bättre.

9 oktober:
Mage 90 cm
Lår 56,5 cm
Under brösten 85 cm
Biceps (flexad) 32 cm
Rumpa 101 cm

29 december:
Mage 84 cm
Lår 57 cm
Under brösten 81 cm
Biceps (flexad) 32 cm
Rumpa 101 cm

Som ni kan se har det inte hänt så mycket runt lår, rumpa och armar, men runt magen och under brösten har det hänt lite saker och det syns som sagt också (har ju tyvärr inte kunnat lösa det här med att lägga upp bilder). Har kunnat ta på mig mina favoritjeans utan att gylfen åker ner efter en stund. Det har även känts som att arbetsbyxorna börjar hasa ner mer och det har de inte gjort förut.

Viktmässigt har det dock inte hänt så mycket (73,3 vägde jag hos mamma i helgen) men det kan ju bero på många saker och jag bryr mig inte jättemycket över det eftersom jag kan ha de kläder jag köpte när jag gick ner så mycket förra året och jag känner att jag mår bättre.