when life gives you lemons, make lemonade.

Ännu en ny vecka. Tyvärr började den lika tidigt som de senaste veckorna. Eller egentligen började den lite tidigare. Suck. Elton säger att han vaknade för att det är för ljust och varför Lex vaknade vet jag inte, men han pruttade en hel del så jag gissar att det berodde på magen. Som vanligt. Känns som att den där magen aldrig kommer bli bra. Suck igen.

I fredags hade jag en extremt dålig dag och som vanligt gick det ut över allt och alla runt omkring. Mår så jävla dåligt när det blir så där och jag försökte verkligen tänka att det inte går att göra någonting åt det utan det är bara att leva med att nätterna blir som det blir och mornarna blir tidiga. Det är bara att göra det bästa av situationen. Men det gick inte. Orken fanns inte där. Inte till någonting alls. Usch.

Så nu idag tänker jag banne mig tänka positivt hela dagen. Okej, visst, vi vaknade 05.17 idag, så är det. Det går inte att göra någonting åt det just nu och det är inte rättvist att låta det gå ut över barnen (även om det är de som vaknar tidigt och inte låter mig sova). Solen skiner och vi har lite planer idag och om jag bara tar djupa andetag när det börjar bubbla i mig ska vi väl kunna överleva den här dagen utan några större problem.

Men det är lätt att sitta här nu och säga det, får väl se hur det blir senare när allting ska utföras. Det brukar ju gå sådär när det vankas påklädning. Men jag har lovat Elton nya skor idag (Kuomaskor och slask är ingen bra kombination) så kanske det hjälper som motivation att klä på sig utan bråk?!

tillbaka till vardagen.

Idag var det tillbaka till det normala igen. Sportlov förra veckan och eftersom Elton är 15 timmars-barn innebar det en hel vecka hemma med mig och Lex. Och jag älskar verkligen mina barn av hela mitt hjärta men med tanke på hur sömnsituationen sett ut de senaste veckorna blev det en jobbig vecka. Men jag tycker ändå att vi lyckades hitta någon sorts harmoni ändå. Visst det blev lite bråk och gorm men jag försökte verkligen tänka på att inte ta ut min trötthet över barnen för det är inte deras fel att jag är trött. Eller egentligen är det ju Lex som väckte mig om nätterna för att äta och Elton som vaknade väldigt tidigt om mornarna, men jag kan ändå inte ta ut något på dem.

Idag har jag och Lex gjort i princip ingenting. Han har ätit och sovit litegrann och jag har ätit och sett ikapp lite serier. Tvättat har jag hunnit med också, tre maskiner. Tvättade ingenting i helgen (för att vi knappt var hemma någonting) så tvättkorgen svämmade över rätt ordentligt. Men det är omhändertaget och nu har jag bara en maskin kvar till imorrn. Innan det börjar om igen vill säga.

Lex är lite grinig så jag ska om han kanske vill sova lite för än så länge har han bara haft korta sovstunder så det vore skönt om han tog en lite längre sväng. För en trött Lex är inte rolig.

lite hjälp på vägen.

Det har varit ett par dåliga veckor. Jag blev sjuk, sen blev Lex sjuk och det medförde att sömnen blev ännu mer reducerad på grund av hans hosta och snor. Detta ledde i sin tur att Elton väcktes alldeles för tidigt på morgonen och vilket i sin tur inneburit en hel del skrik och gorm eftersom vi alla varit tröttare än tröttast.

Lex är tack och lov frisk, jag är väl så gott som frisk, tyvärr verkar det vara Eltons tur nu. Han varit väldigt snorig och lite hes i morse. Men han är ju den ändå av oss i familjen som inte varit förkyld så jag blir ju inte särskilt förvånad om han drar på sig någonting ordentligare. Det får dock gärna hålla sig vid förkylning för jag vill inte ha någon kräksjuka som andra verkar ha dragit på sig. Blä.

Annars har jag idag varit och pratat med en barnpsykolog om Elton och hans koncentrationssvårigheter och hans oförmåga att lyssna på vad jag och Micke säger. Vi har fått lite verktyg att använda för att få vardagen att bli mindre bråkig och skrikig. Så vi får se om det blir någon ändring. Jag hoppas verkligen det för det tar så mycket energi att behöva bråka varje dag.

Sen hoppas jag att vi får börja sova ordentligt igen för sömn är verkligen en viktig faktor för att livet ska fungera som det ska. Speciellt för mig och min äldste son.