Ja, maken är hemma och jag vet att jag har sagt att det ska bli så skönt att slippa vara hemma ensam så mycket, men just nu, liggandes på soffan en timme före väckarklockans alarm är jag inte alls glad att han är hemma. Inte alls.
Det kommer bli en lååång fredag idag. Suck.
Vaknade alldeles för tidigt imorse då Lex tyckte sig sovit klart 5.40. Suck. Men jag somnade ändå rätt tidigt igår så jag får väl vara glad över det. Måste nog vila en stund sen dock för kvällsjobb väntar och det brukar vara ganska energikrävande.
Men trots att jag är trött så känner jag mig på bra humör. Solen skiner och det är inte så kallt ute, Micke kommer hem ikväll och ska inte tillbaka till Gällivare på söndag. (Han har fått nytt jobb på hemmaplan och det är en grym lättnad.) Sen beställde jag lite kläder förra veckan, en klänning att ha på det stundande bröllopet om en månad ungefär, en bikini och en ärmlös top och för en gångs skull satt allting som ett smäck. Har alltid behövt skicka tillbaka något klädesplagg när jag gjort en beställning, men inte denna gång och det gör mig på bra humör.
Ibland krävs det inte mycket för att få mig på bra humör. Vilket betyder att jag egentligen inte behöver vara på dåligt humör och ledsen över småsaker för det är ju som sagt bara småsaker.
Jaja, poängen jag hade i början av det här inlägget försvann längs vägen. Nu måste jag rodda för att lämna den lille marodören på förskolan och sen hämta min förstfödde för ett snabbt (förhoppningsvis) besök hos tandläkaren. Har jag tur kan jag ta en slummer på soffan efter det.
Jag tar ner den där jävla godisskålen varenda kväll och äter några stycken och varje gång jag gör det får jag dels ont i magen och dels blir jag på dåligt humör för att jag inte har någon som helst karaktär. Jag vet ju hur det kommer sluta och ändå kan jag inte hålla fingrarna i styr.
Igår åt jag bananplättar med protinella och jordgubbar, till kvällsfika och då var jag inte sugen på godis efteråt. Idag blev det fil, flingor och äggmackor. Godissuget har funnits där hela dagen och därför kom skålen ner efter fikat. Trots att jag egentligen inte är sugen på riktigt, jag tror bara att jag är sugen.
Det är som att jag alltid måste ha någonting att äta när jag sitter i soffan och jag vet att det är bättre att ta en frukt men lik förbannat kommer den där jävla godisskålen ner från hyllan.
Varför finns det en godisskål på hyllan då? Kan man ju fråga sig. Och jag har inget bra svar. Tyvärr. Varje helg känner jag att det måste inhandlas godis och det blir att vi äter några stycken på lördagskvällen (eller söndagskvällen beroende på om det är jobbhelg eller inte) sen står den där uppe på hyllan hela veckan. Varje dag ser jag den och jag tror faktiskt inte det går en enda dag då jag inte tar minst en godis från skålen.
Varför kan jag inte bara sluta köpa hem godis? Varför ska det där jävla sötsuget få så stort inflytande i min vardag? Jag önskar att någon bara kunde komma hit och slå mig hårt i huvudet varje gång fingrarna dras mot skålen. Kanske skulle investera i ett sånt där halsband man kan köpa till hunden? Ett sånt där som ger en stötar. Det vore inte helt fel.
