slutprov.

Första veckan ensam med pojkarna efter det långa jullovet har nu börjat nå sitt slut (jag vet att den här dagen precis har börjat men ändå) och jag tycker att den har gått okej. Trots att Elton varit på förskolan tre dagar har jag varit tröttare än när Micke var hemma. Men det beror helt enkelt på att jag inte fått sova lika länge på morgonen och sedan har den lille mannen i familjen inte sovit på tider som har passat för mig att vila. Till exempel har han somnat när det är hämtning av storebror och sedan sovit en stund när vi kommit hem, men eftersom Elton då varit hemma har jag inte kunnat vila. Så där kring två-tre-tiden har jag varit så trött så jag har kunnat somna stående om jag hade låtit det hända.

Men det är ju en omställning för mig också eftersom jag blev ganska bortskämd med sovmorgon under Mickes lediga veckor. Får försöka klämma in lite vila under nästa vecka.

En bra sak som hänt i veckan är att Lex äntligen ätit ur flaska. Måndagsmorgonen blev ju som den blev och det var fullt om jag säger så, så jag kunde pumpa ut rätt mycket och jag tänkte att jag skulle prova på dagtid då han inte blir lika arg när han blir hungrig. Och det gick alldeles utmärkt. Så nu är det att pumpa och prova så mycket som möjligt så kanske - och jag säger kanske - kan jag få komma mig iväg utan barn någon gång. Det vore verkligen guld värt.

Någonting annat som har varit bra i veckan är att jag inte varit den där skrikande och bråkande mamman som jag varit tidigare. Har försökt tänka efter varje gång jag känner att det bubblar upp inom mig, om det verkligen är värt att brusa upp över och oftast är det ju inte det (det var en liten incident med tandkräm över halva badrummet som fick mig att bli en aning irriterad) och då har jag istället sagt åt honom i lugn ton och vi har sluppit skrika. Även Elton har skrikit mindre under veckan, men det är ju ett direkt resultat av att jag inte gör det. Så funkar ju han, skriker jag så skriker han. Barn gör som vuxna gör och inte som vi säger. Så är det ju.

Tänkte avsluta denna okejiga vecka med det ultimata testet; åka in på stan. Det brukar nämligen gå sådär eftersom Elton har en tendens att pillra på allt och då menar jag verkligen ALLT när vi är inne på en affär och han ska hela tiden "ha någonting" för att han har fått köpa någonting någon gång och då tror han att det ska vara så varje gång. Men pojkarna behöver nya mössor (deras huvuden växer massor, speciellt Lex) och jag vill få det överstökat så fort som möjligt så det är bara att ta tjuren vid hornen och fara in till stan. Och är det verkligen hela världen om han pillar på allt, så länge ingenting går sönder?

sova är bra.

Nu är jullovet officiellt slut. Micke började om att jobba idag och jag har bävat för det här. Har blivit alldeles för bortskämd under de fem veckor han varit hemma. Sov väldigt dåligt natten till igår för att jag låg och tänkte på hur det nu kommer bli när jag ska vara hemma ensam med pojkarna igen. 

Men denna första dag har i alla fall fått den bästa starten typ. Först och främst har Lex sovit HELA natten. Jag vaknade till vid halv sju och insåg att han inte ätit än och då blev jag sjukt jävla nojjig så jag var tvungen att peta i honom och se så att han levde. Tack och lov viftade han till med armarna! Sen vaknade jag igen kring sju då Elton klev upp och jag hann tänka att "åh nej, alldeles för tidigt!", men det hade hänt en liten olycka i sängen så han var bara uppe och bytte pyjamas och la sig sen och somnade om (!) och sov till halv nio.

Lex vaknade strax efter att Elton somnat om och åt i tio minuter och somnade sen om även han och sov till typ nio. Jag hade lite svårt att somna om efter allt detta men tänkte att jag ändå fått typ sju timmars sömn så jag låg mest kvar och myste. Somnade dock om för när Elton klev upp halv nio vaknade jag med ett ryck.

Även om jag vet att detta nog bara var en engångsföreteelse så var det en underbar start på den här veckan. Och jag blir ju absolut inte sur om det händer igen om jag säger så!

carpe diem.

Igår vände sig Lex från mage till rygg! Två gånger i rad till och med. Men en tredje gång gick inte då blev han bara arg. Fantastiskt att man börjar se hur utvecklingen tar fart. Han har börjat prata lite och skrattar gör han visserligen väldigt sällan, men det kommer någon gång då och då.

Men det är som jag sagt till en del, jag tycker det är tråkigt att de första veckorna blev som de blev med all trötthet och det töcken jag levde i för jag missade lite av den första bebistiden. Hann aldrig njuta av allt det braiga med att ha en bebis. Eftersom vi inte ska ha fler barn var det ju sista gången vi hade en sån liten en och jag missade det.

Visserligen är han ju fortfarande en bebis men den där första tiden försvann så fort och som sagt så levde jag i något sorts töcken. Men jag är samtidigt glad över att den tiden är förbi för nu har hans mage börjat stabilisera sig (peppar, peppar) och han har börjat vara så pass att han kan tro sig i babygymmet eller i sittern. I alla fall lite längre stunder än tidigare.

Så nu ska jag försöka njuta av tiden vi är i nu. För det är som sagt sista gången vi går igenom det här så det gäller att njuta och ta tillvara på varje litet leende och varje gång han gör någonting för första gången.

insikter.

Nio dagar in på det nya året och jag har kommit fram till en hel del saker.
Detta år ska jag verkligen försöka välja mina strider här hemma. Behöver fråga mig själv innan jag höjer rösten om det verkligen är hela världen om det inte blir som det är tänkt? Så länge det inte skadar barnet eller någon annan kan det ju inte vara så farligt. Och så länge han äter upp maten gör det ju faktiskt ingenting om han äter den med fingrarna. För att ta ett exempel på saker som jag uppenbarligen anser är värt att bråka om.

Hade även tänkt sluta jämföra mig med andra människor. Det är bara onödigt för jag är jag och kommer alltid att bara vara jag och tänker jag efter ordentligt så vill jag inte vara någon annan än mig själv.

Har redan slutat be om ursäkt att huset är stökigt om det kommer förbi någon för det är så här livet är, städningen hamnar långt ner på hinna-med-listan och då får besökarna ta det som det är. Och då pratar jag om besökare som kommer förbi spontant, är de väntade brukar vi kunna städa litegrann i alla fall. Det är också någonting som jag fått för mig att jag måste be om ursäkt för att jag inte hinner städa. Med två barn varav ett är rätt mammig och bara vill vara i famnen vissa dagar, hinns inte städningen med och jag måste sluta må dåligt över det. Men det gör mig stressad det gör det. När huset är stökigt blir jag stressad, men det handlar om det där med att jag av någon anledning har fått för mig att allting måste vara perfekt och i ordning. Men vem har sagt att ett perfekt liv innehåller ett skinande rent hus?

Mitt liv är perfekt som det är och så länge vi slipper gräva oss fram genom huset på grund av en massa skrot som ligger och skräpar (och här lämnar jag garaget utanför för det är en helt annan femma) och så länge vi inte har ohyra på grund av stöket så gör det ingenting att det ligger framme saker och att köksbordet är belamrat med papper och annat. Det är vårat hus och vårat liv. Så det så.

Sen att jag blir irriterad på alla legobitar och andra små leksaker som ligger framme hela tiden är en helt annan femma för det är fan inte skönt att trampa på dessa saker. Inte ens lite.

2016 ut, 2017 in.

2016:
Plusset på stickan.
Semester tillsammans för första gången sedan vi träffades.
Roadtrip till Jämtland och Östersund och campingliv några dagar.
Elton blev helt blöjfri.
Hallrenoveringen tog fart, tyvärr inte helt klart men det är finare än det var innan i alla fall.
Ny bil.
Fick "fast" tjänst på jobbet.
Bröllop x2.
En hel jävla trots, skrik, bråk, gorm och tårar.
Massor med skratt.
Och självklart det bästa av allt: vi blev tvåbarnsföräldrar!

Försöker tänka om det var något mer som hände men det verkar inte som att hjärnan kommer ihåg så mycket mer.

2017. Ett år som vi faktiskt inte har något storslaget som väntar. Inte för oss personligen i alla fall. Förutom att få följa utvecklingen av Lex och allt som kommer med det. Men annars väntar sommarbröllop i Norrköping, svärfar fyller 60 år i oktober, jag ska tillbaka till jobbet så småningom och någon sorts semestertripp blir det nog också.

Men som sagt ingenting är planerat. Dock finns det några saker som jag helst gärna vill ska hända under detta år, till exempel att göra klart i hallen och bygga färdigt altanen, att trotsen lägger sig ett par hekto, att jag inte ska klippa mina tånaglar så jävla korta hela tiden för jag är sjukt less på att ha nageltrång var och varannan dag och att vi får en fantastiskt fin sommar.

Det är väl ungefär det.
Nu måste jag gå och hänga tvätt. En syssla som aldrig försvinner tyvärr och med tanke på att vi har en kräkare i familjen blir det en hel del av den sysslan. Suck.
Sen vill Elton bygga pussel så det är väl bäst att avsluta detta nu så jag kan göra det som väntar.

Men tack 2016 för det som blev och framförallt tack för Lex. 2017 ska bli väldigt spännande och jag hoppas verkligen det blir ett bra år!