Ta farväl.

För snart tretton år sedan träffade jag en liten, rund och go kvinna från Jutis. Vi möttes på Ica Kvantum och även om jag hade hört så mycket om henne var detta första gången som vi sågs på riktigt. Hon såg inte ut som jag hade tänkt mig efter alla historier, men det gör folk oftast inte. Jag brukar ha en helt annan bild efter att bara ha hört talas om människan.

Hursomhelst, denna kvinna presenterade sig som "mormor". Det tog någon månad till innan jag ens fick veta vad hon hette på riktigt. Men eftersom min egen mormor lämnade oss för över tjugo år sedan tänkte jag att det kanske var okej att kalla denna kvinnan "mormor" även fast vi inte var släkt på något vis alls.

Jag frågade henne en gång om detta och hon hade ingenting emot det. Hon gav mig en kram och skrattade. Eftersom hon nådde mig knappt lite armhålan blev kramarna extra mysiga på något sätt. Då jag varit med i den här familjen/släkten så pass länge har det aldrig känts obekvämt eller konstigt att vara och hälsa på mormor. Jag har varit hos henne utan att någon annan varit med och det har känts lika naturligt som om det vore min egen mormor. 

Idag är vi samlade för att för sista gången ta farväl. Farväl till "mormor". Kvinnan som format människor som jag tycker så ofantligt mycket om. Det är hon som är urmodern till den släkt jag är ingift i. Det känns konstigt att hon inte längre finns med oss. Det är med sorg i mitt hjärta jag måste inse att jag förlorat ännu en mormor. 

Vila i frid fantastiska Kerstin. Vi är många som sörjer att du inte längre finns bland oss!