det går ibland.

Klarade precis av en läggning utan Mickes hjälp. Låter kanske inte som någon vidare bedrift, men i min värld är det fan medalj på det.

Har hela dagen försökt tänka positivt och tagit djupa andetag istället för att som tidigare höja rösten. Det har väl gått så där men små, små bebissteg framåt är bättre än älgkliv bakåt.

Nu ska jag dock eventuellt förstöra lugnet genom att flytta Lex till våran säng. Han fick somna bredvid Elton (till storebrors stora glädje) men jag måste gå i duschen och det går inte att lämna honom bredvid sin storebror då denne är en snurrare av högsta rang...

Oj problemet löste sig själv eftersom Lex vaknade och kräktes. Måste ju dock söva om honom så jag hinner med den där duschen för sängen ska renbäddas och jag vill inte lägga mig där i det skick jag är i nu. Usch!

Avslutar med en fråga (om det är någon läsare kvar), ni som har barn i samma ålder som Elton (4 för er som inte vet) hur gör ni när det ska städas? Han städade litegrann men sen vägrade han och legobitarna har belägrat hans golv!? Jag blir tokig!