2015.

Nu har vi ju haft 2016 i nio dagar men det är först nu jag kan ta mig tid att skriva.

Ja, 2015.
Vilket år det blev. Jag vet att om ett par år kommer jag minnas tillbaka på 2015 med enorm glädje och det är ju precis så det ska vara eftersom 2015 var året då jag och Micke lovade varandra evig kärlek. Året då killen med de blåa ögonen blev min för alltid. Dagen var fantastisk och jag ångrar absolut ingenting. Förutom att vi inte filmade i kyrkan. Hade kunna ge vad som helst för att få återuppleva ceremonin för jag kommer inte ihåg någonting nästan från kyrkan, haha.

Men nu när 2015 fortfarande är så pass nära inpå minns jag faktiskt mest bara sista halvåret och då framförallt de sista tre månaderna. De var hemska. Det var heltidsjobb, heltidsplugg och en enormt trotsig treåring. Jag vet inte hur många tårar som rann nerför mina kinder eller hur många timmars sömn som gick förlorade på grund av allt som pågick runtomkring. Har nog inte mått så där dåligt sedan slutet på 2004 och början på 2005. Fy fan!

Dock kan ju även nämnas att 2015 även är året då jag fick ännu en utbildning i ryggen. En utbildning som är en bra bit ifrån den jag har sedan tidigare, men som ändå är så mycket värd. Nästan mer värd om man ser till hur det ser ut på jobbfronten för de olika branscherna.

Jag är grymt stolt över mig själv med tanke på hur allting blev.

Så för att kort sammanfatta 2015; även om det var ett tungt år med många tårar och mycket frustration och dåliga tankar, var det ändå kärlekens år. Året då vi blev Vi på riktigt och året då jag lämnade Lundberg efter 31 år för att verkligen bli en Stenbergare (ett byte som jag blivit mer klumpig av, var väldigt klumpig innan men efter namnbytet känns det som att det blivit mer. Har kanske inte med saken att göra, men eftersom det blev klumpigare efter namnbytet säger vi att det är så). Högt och lågt med andra ord, precis som ett år ska vara.

Nu ser jag fram emot 2016 med allt vad det innebär. Dock hoppas jag att får må bättre och att glädjen kommer tillbaka. Efter nio dagar kan jag väl inte säga att jag upplevt någon särskild skillnad förutom att jag sover mycket bättre och livet börjar landa efter allt helvete i slutet av 2015. Men annars vette fåglarna. Men jag får kanske ge det några dagar till innan jag drar några förhastade slutsatser.

(Kan dock säga att just nu är det skit. Men lever man med en otroligt trotsig treåring och en egoistisk make blir det lätt så....)