framsteg.

Okej det har inte blivit så mycket skriva. Men jag har känt att det skulle ha blivit så mycket upprepningar. Tänkte att jag skulle försöka vara lite positiv någon gång också. Och nu har jag lite positivt att skriva.

Först och främst har jag återupptagit min löpträning. Springer på min lunchrast och det känns grymt skönt att vara igång med det. Dock är jag helt slut på kvällarna nu igen men det är ju en bra trötthet så det får jag väl leva med.

En annan sak som är positiv och då väldigt positiv är att jag och min underbara son inte har bråkat med varandra på fyra dagar. Vi har haft harmoniska och bra dagar. Visst har det funnits situationer då han varit trotsigare än trotsigast men jag har lyckats hålla mig lugn och tacklat problemet utan att skrika på honom.

Dock är jag lite rädd att det är lugnet före stormen, men jag väljer att ignorera det och njuta av det som är just nu. Blir det kaos så blir det kaos. Nu ska jag ju självklart inte gå runt och vänta på att bubblan ska spricka men negativiteten som förföljer mig nuförtiden gör det svårt att helt släppa tankarna på att det närsomhelst rämnar.
  Men som det känns nu efter dessa fyra dagar mår jag så mycket bättre och jag sover sjukt mycket bättre och jag mår bra av att vara hemma. För det har varit en period där jag mått som bäst på jobbet eftersom jag då sluppit vara hemma och behövt ta itu med allting där. Nu ser jag fram emot att få komma hem till mina pojkar och få vara med dem och jag känner att så länge jag får må så här bra blir inte bara min relation till Elton bättre utan även relationen till Micke.

Så nu ska jag försöka vara kvar i den här bubblan och njuta av alla stunder som inte är präglade av gråt och irritation. Leenden och glädje är det bästa.