vissa saker har ett slut.

Då var beslutet fattat och det är med stor sorg. Fotbollen har varit en del av mitt liv sedan jag var typ sex år. Det har inte varit en konstant del men den har alltid funnits där på något sätt. Sorgen är väl egentligen mest för att lämna tjejerna och det roliga med att spela fotboll. Det är inte lika mycket sorg att lämna föreningen. Det känns som att någon i föreningen har någonting emot mig för det har egentligen aldrig känts bra någon säsong jag spelat.

Ska fundera på om jag orkar börja om i något annat lag men samtidigt har jag hela tiden tänkt att det är sista säsongen som jag spelar själv för nästa år är det dags för Elton att börja med fotboll (om han vill alltså, men just nu är han sugen men allt kan ju hända på ett år om man säger så) och då kommer all fokus ligga på hans spelande, så jag vet inte riktigt. Men det känns så jävla surt att det ska bli så här när jag hittat någonting som jag tycker om att göra och som jag kan fara iväg och göra. Något som inte är hemma och något som är "mitt". Behöver verkligen det för att kunna fungera som mamma och som fru. Micke försöker trösta och säger att det finns andra saker och det är säkert så, men just nu känns det bara så jävla hopplöst.

Och jag vet att jag bestämde mig för att anta utmaningen och visa dem att jag visst förtjänar speltid, men droppen som gjorde att bägaren rann över och all motivation försvann var när tränaren inför en bortamatch tar ut en trupp på endast 13 personer (varav två är målvakter). Matchen var flyttad för att ordinarie dag inte passade och den nya dagen passade egentligen inte heller så då var vi kort om folk. Men han väljer då alltså att skicka endast 13 spelare. Jag var hemma och tillgänglig men jag fick inte följa med och jag vet att jag inte är där riktigt än, men jag hade åtminstone kunna användas som avlastning någon minut i alla fall. Men icket.

Då kände jag att det är fan inte värt det. Det är inte värt att lägga ner all tid och vara borta från familjen (men det har ändå varit skönt att komma bort och som sagt väldigt välbehövligt) för något som ändå inte ger någonting i slutändan för det hade inte spelat någon roll hur mycket jag hade satsat, uppenbarligen duger jag inte i alla fall.

Besvikelsen är stor och jag är också jävligt förbannad, men jag ska låta det sjunka in och ta mig en funderare på vad jag ska göra istället. Men att det ska behöva sluta på det här viset känns för jävligt rent ut sagt och jag hoppas verkligen inte föreningen knäcker någon fler spelare för det är så onödigt och tråkigt.