Stressfylld.

Det var några dagar sedan men feber (Lex) och jobb (jag) kom emellan lite. Inte nu för att det finns något anmärkningsvärt att skriva om, men har jag nu startat upp bloggen igen och kanske fått några läsare (vet fortfarande inte det eftersom ingen lämnar något spår?!) så är det bra att uppdatera ofta.

Träningen går sådär. Motivationen är verkligen inte på topp och jag vet inte riktigt hur jag ska få tillbaka den riktigt. Kaloriräkningen går desto bättre trots att jag gått över gränsen någon dag, men jag stressar inte upp mig i onödan över det.

Eller det är vad jag försöker intala mig själv i alla fall. Innerst inne är nog det en liten stressfaktor. Det är många stressfaktorer just nu och jag börjar känna att det är alldeles för mycket som hänger över mig. Helt ärligt känns det som att jag bara vill lägga mig ner i soffan eller sängen och bara se serier en hel dag. Bara vara jag och inte göra några måsten. Men tyvärr passar det inte in i livet längre, jag har inte den möjligheten. Och sen skulle jag bara vara på dåligt humör om jag bara gjorde absolut ingenting en hel dag. Men det beror nog på att jag har för mycket som hänger över mig just nu. Alla dessa jävla måsten. Jag kan inte slappna av och det gör mig stressad.

Jag skulle kunna skriva en evighet om detta, men det skulle bara bli en massa ord och ingen substans. Så jag avslutar istället för att göra mig färdig för jobbet. Vilket är en av stressfaktorerna. Inte jobbet på sjukhuset för där trivs jag som tusan, utan det är det andra jobbet som stressar mig. Jag går hela tiden och tänker att jag måste tillbaka till Roknäs snart. Sex veckor är snart passerade (sista veckan nästa vecka) och då måste jag tillbaka till mitt ordinarie jobb med allt vad det innebär. Det stressar mig. Förutom allt annat förstås.

Ja, ni ser ju. Något måste hände för det känns som att en vägg är på väg mot mig och jag vet inte hur jag ska göra för att svänga av och undvika den...