skriker.

Humöret är åt helvete. Det har varit så här ett par dagar nu och jag blir så jävla ledsen att det är Elton som får ta all skit. Det är ju faktiskt inte hans fel att jag är trött. Det är ingen annans fel än mitt eget. Hade svårt att sluta läsa min bok igår kväll och sen började jag tänka på allt och ingenting och då är det helvetes svårt att somna.

Men att jag ska ta ut det på Elton är fan inte rättvist. Som vanligt kände jag hur allting kom forsande men istället för att som vanligt skrika åt honom med den där arga rösten som jag verkligen hatar eftersom den påminner om en svunnen tid, gick jag in i sovrummet och lät Micke ta hand om allting.
En liten seger måste jag nog säga eftersom jag verkligen behöver lära mig att inte ta ut all skit på Elton. Han ska inte behöva växa upp med en förälder som bara skriker och är arg och som han stundtals sett livrädd ut inför. Det är inte en sån förälder jag vill vara. Men tyvärr är det exakt en sådan förälder jag blivit.

Jag hatar det. För jag mår lika dåligt varje gång. Men jag vet inte vad jag ska göra för att ändra på mitt beteende? Funderar mycket på att jag kanske ska låtsas att jag är på jobbet, för även om det inte alls är samma sak där kan jag ibland känna hur humöret vänder och att jag bara vill skrika, men eftersom jag vet att det inte skulle tas emot på ett särskilt bra sätt gör jag det inte. Så varför måste jag då ta ut det på den människa som jag älskar mest i hela världen och som verkligen inte förtjänar en sådan mamma?