Sömn.

Ja det här med sömn. Det viktigaste för att jag ska fungera (mat är precis hack i häl) och här hemma är det någonting som är sisådär. Eller om jag ska vara helt ärlig så sover jag ändå ganska bra om nätterna (peppar, peppar) men att få sova en hel natt är stört omöjligt. Är det inte något av barnen som vaknar av benvärk, kisspaus (är extremt lättväckt), en dröm eller något annat så är det Micke som snarkar så gud förbannat.

Det är det som är problemet just nu. De senaste två veckorna har det varit Lex som vaknat på grund av förkylning (hans hosta har inte varit rolig), men nu när hostan är borta är det då istället Micke som inte låter mig sova ordentligt. Jag blir galen!

Själv är jag superförkyld (var hemma hela förra veckan och bara låg i sängen) och hostar och snorar som om det gällde livet. Vilket betyder att jag gärna skulle vilja få någon natt med lite mer ordentlig sömn (mina kisspauser verkar vara svåra att göra någonting åt) för att ha en liten chans att bli frisk någonstans.

Men i det här huset verkar det vara svårt. Så därför ligger jag här på soffan tidigt, tidigt på morgonen (barnen brukar vakna typ nu men självklart sover de som stockar) och ser någon cheezy julfilm på Netflix och samtidigt funderar på hur jag ska förklara bort mordet på min man!