är det värt mödan.

Min relation till mina coacher under alla åren jag spelat fotboll har varit lite si och så. Det är egentligen bara en tränare som jag känt har trott på mig och han var inte ens min riktiga tränare och han var bara med en match.

Så efter gårdagens träning tog min coach mig åt sidan för att prata lite. Han ville först och främst höra hur det känns för mig så här några träningar in och jag känner att det känns bättre och bättre. Orken finns där absolut, det är det andra som finns i huvudet men inte i fötterna så att säga. Men som sagt så känns det bättre och bättre för varje träning.

Han hade förhört sig på lite om vem jag är, eftersom jag spelat förut och då kom det upp att jag har haft "problem" med tränarna. Så jag sa som det och förklarade min sida av "bråket" som uppstod för några år sedan. Han såg förstående ut och sa även att han tyckte att vissa saker hade skötts dåligt. Men så kommer han till kärnan av pratet, min målsättning. Har jag som målsättning att få speltid eller är jag bara där för att hålla igång?

Mina tankar har från början varit och se om jag håller för att spela fotboll efter så många år och sedan gå från det. Och det är en fantastiskt rolig träningsform och jag mår så sjukt bra i kroppen när jag kommer hem, hur jobbigt och hur ont jag än har haft. Är väl medveten om att det är svårt att komma in i ett lag sent och hoppas på speltid, men jag har hela tiden tänkt att någonstans längre fram, för jag är absolut inte där än. Behöver slipa massor på tekniken och en massa annat för att vara redo.

Men att då få höra att om jag är ute efter speltid är det bättre att jag söker till ett annat lag, blev lite som att luften gick ur mig. Dock inte just i ögonblicket han sa det, det kom senare när jag kom hem och fått i mig lite mat och en dusch. Och jag är hemskt tacksam att han är rak och ärlig på en gång eftersom det har varit det som varit problemet tidigare säsonger, att jag inte fått någon förklaring till varför jag inte fått spela match eller ens blivit uttagen till match, trots all tid jag lagt ner på träning.

Under tiden vi pratade tänkte jag inte så mycket på vad han egentligen sa utan jag förstod att det är svårt att komma in sent i ett ungt lag (med många lovande talanger) och försöka slå sig in på en position som ger mig speltid. Men så här med lite perspektiv på saken har jag fått mig en rejäl funderare. Ska jag fortsätta och träna eftersom jag tycker det är fantastiskt roligt och som tränare sa "du är en härlig karaktär att ha med på träningarna, du stöttar och är peppande hela tiden" och bara träna för att träna?

Han sa "den här säsongen" när han pratade om omöjlighet till speltid. Men frågan jag ställer mig (och som jag borde ha ställt till honom igår) är om det är möjligt på något sätt att om jag tränar och nöter, nöter, nöter kan få chans att spela någon match åtminstone efter uppehållet i Juli (för jag tror att det krävs så lång tid för att kunna hitta tillbaka ordentligt) eller om det är helt stängt. Så, är det värt allt hårt slit och alla träningstimmar bara för att eller är det bara att inse att det inte är någon idé?

Har varit vaken alldeles för mycket inatt (Lex mage är inte rolig nu och säkerligen är det någon mer tand på g också) och när jag är vaken grubblar jag och detta har varit nattens grubbleri. Måste sätta mig ner och tänka om det verkligen är värt det?